lagade två hål.
Jag tänkte "no fear" innan jag gick dit.
Kom dit, fick bedövning, lagade två hål. Ingen smärta, inget obehag, ingenting. Som en dröm. Solen sken. Claudia Günter rekomenderas varmt.
2008-04-16
Fredrik Härén - Idébok
Jag är inte religös.
En bra religion sätter ord på det man tänkt och kännt länge.
En riktigt bra religion drar dina resonemang lite längre.
Fredrik Härén lyckas med båda.
Han skulle kunna bli en bra sektledare.
Om det är ett (gäng) youtubeklipp som du ska se i ditt liv så är det dessa:
http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48
Om det bara är en bok som du ska läsa (eller lyssna till) så är det denna:
http://www.boltes.net/Fredrik%20Haeren%20-%20Idebok.rar
En bra religion sätter ord på det man tänkt och kännt länge.
En riktigt bra religion drar dina resonemang lite längre.
Fredrik Härén lyckas med båda.
Han skulle kunna bli en bra sektledare.
Om det är ett (gäng) youtubeklipp som du ska se i ditt liv så är det dessa:
http://www.youtube.com/watch?v=yH6-ihF2E48
Om det bara är en bok som du ska läsa (eller lyssna till) så är det denna:
http://www.boltes.net/Fredrik%20Haeren%20-%20Idebok.rar
2008-04-13
Hade jag bara varit några år yngre, singel, kanske lite fullare och lite mer politiskt inkorrekt
så hade gårdagen kunnat sluta precis hur bra som helst. Eller så var allt bara en dröm.
Emil och han underbara flickvänn Nina (som nu kan sluta klaga på att jag inte nämner dem i bloggen) har fest hemma. Jag står på ballkongen med Emil och reder ut världsproblem. Ut ur porten på andra sidan parkeringsplatsen vinglar fem stycken 17½ åriga halvnakna trådsmala blondiner ut. Klockan är typ 23 och alla är någonstans mellan aspackade och snorfulla. De hade inga byxor på sig, möjligen att någon av dem hade en kjol som var så kort att jag inte lade märke till den.
När de får syn på oss på ballkongen börjar de skrika om hur kåta de är och hur de vill att vi ska komma ner och knulla dem. De börjar ta på varandra jucka mot en lyckstolpe och använda den som stripstång.
I en sånhär situation känner jag spontant att jag är helt fel kille, om möjligen på helt rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag har en fördom mot mina jämnåriga grabbar som säger att de flesta skulle trivas där på ballkongen när brudarna (med en stor portion ironi såklart) porrar sig nere på parkeringsplatsen.
Själv känner jag mig sjukt vuxen och tråkig när jag får upp tankar i huvudet som: ”Undra vad som egentligen får dem att bete sig sådär” eller ”helvette vad kallt det måste vara att springa omkring i snöslask utan byxor på sig”.
Jag ser tragiken i kvinnoidealen och blir uppgiven och sorgsen, när de flesta andra, som är på en
underbar fest, men svinbra stämning, kanske först skulle se fem snygga brudar halvnaket poserande och bli kåt och glad istället.
Varför är detta nu så himla viktigt att blogga om då?
Jo, för att jag tror att detta tankesättet genomsyrar hela mitt sätt att se på saker just nu. ag kan inte sätta mig i en bil utan att tänka på hur jävla tragiskt det är med utsläpp och miljöförstöring. Jag kan inte dricka en öl utan att tänka på alkoholism. Jag kan inte kolla på [insert valfritt TV-program här] utan att tänka på hur tragiskt det är med hur korkade folk är som kollar på sånhär skit.
I made my point.
Jag ser politik i allting. Jag ser tragik i allting. Jag ser hur folk verkar skita i det och på det sättet ha mycket roligare än vad jag har.
Jag har fått för mig att det roliga för mig, och det som får mig att må bra är att ändra det tragiska till någonting bättre. Men jag tror att om jag ska palla det så måste jag försöka se det positiva med det tragiska. Se hur kul det kan vara å vara full. Njuta av hur smidigt det är med bil. Garva åt TV-programmen.
Givetvis komma ihåg baksidan av allting. Givetvis kämpa för att påverka det till det bättre. Men njuta av det i första hand.
Och så måste det nog bli med hela livet. Nuta av det i första hand. Men inte ignorera baksidorna. Och i en lagom stor portion kämpa för att göra det bättre.
Det kanske egentligen är det sistnämna här som retar mig. Och många andra. En lagom stor portion av att rädda livet på andra. En lagom stor portion av att kämpa mot våldtäckter, krig, The Shulmans, Blondingbella, AIDS och annat jobbigt. Att det skulle hamna under egen egoistisk livsnjutning på prioritetslistan verkar ju helt sjukt. Att folk ens reonerar så. Fy fan.
Skulle man tänka på alla världens problem, och identifiera sig med dem, och försöka känna sympati med alla världens svältande barn eller modebloggsläsare skulle man som människa gå under. Därför måste man prioritera vem man ska bry sig om. Detta resonemang har vi blivit matade med sen barnsben.
Jag kan formulera det ännu enklare: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Om det man gör är att betala skatt där en procent av stålarna går till bistånd och utöver det kanske pröjsar in 50 kronor till värdens barn galan så har jag ingen rätt att säga att det är för lite.
Men när jag ligger på min dödsbädd tror jag att mycket av det som är värt någonting, och det man lämnar efter sig är goda gärningar man gjort för andra. Framförallt främlingar.
Jag har liftat en hel del. Jag plockar ALLTID upp liftare. Om jag och liftaren inte ska åt samma håll så har det vid flera tillfällen hänt att jag skrivit om mitt schema och kör liftaren till sin slutdestination.
Jag har alltid litat på människan, jag tror hon är mycket godare än vad de flesta tror. Jag låser inte min dörr hemma, inte ens när jag går hemifrån, och jag låser inte ens bilen, inte ens om datorn ligger i. Så alla tjuvar och våldtäcktsmän: Googla lite på Fredrik Boltes så har ni ett säkert byte inom räckhåll.
Efter stripupplevelsen på ballkongen hade jag faktiskt en fantastiskt kul kväll i krogvimlet i Jönköping. Det har jag inte haft på riktigt RIKTIGT länge.
Emil och han underbara flickvänn Nina (som nu kan sluta klaga på att jag inte nämner dem i bloggen) har fest hemma. Jag står på ballkongen med Emil och reder ut världsproblem. Ut ur porten på andra sidan parkeringsplatsen vinglar fem stycken 17½ åriga halvnakna trådsmala blondiner ut. Klockan är typ 23 och alla är någonstans mellan aspackade och snorfulla. De hade inga byxor på sig, möjligen att någon av dem hade en kjol som var så kort att jag inte lade märke till den.
När de får syn på oss på ballkongen börjar de skrika om hur kåta de är och hur de vill att vi ska komma ner och knulla dem. De börjar ta på varandra jucka mot en lyckstolpe och använda den som stripstång.
I en sånhär situation känner jag spontant att jag är helt fel kille, om möjligen på helt rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag har en fördom mot mina jämnåriga grabbar som säger att de flesta skulle trivas där på ballkongen när brudarna (med en stor portion ironi såklart) porrar sig nere på parkeringsplatsen.
Själv känner jag mig sjukt vuxen och tråkig när jag får upp tankar i huvudet som: ”Undra vad som egentligen får dem att bete sig sådär” eller ”helvette vad kallt det måste vara att springa omkring i snöslask utan byxor på sig”.
Jag ser tragiken i kvinnoidealen och blir uppgiven och sorgsen, när de flesta andra, som är på en
underbar fest, men svinbra stämning, kanske först skulle se fem snygga brudar halvnaket poserande och bli kåt och glad istället.
Varför är detta nu så himla viktigt att blogga om då?
Jo, för att jag tror att detta tankesättet genomsyrar hela mitt sätt att se på saker just nu. ag kan inte sätta mig i en bil utan att tänka på hur jävla tragiskt det är med utsläpp och miljöförstöring. Jag kan inte dricka en öl utan att tänka på alkoholism. Jag kan inte kolla på [insert valfritt TV-program här] utan att tänka på hur tragiskt det är med hur korkade folk är som kollar på sånhär skit.
I made my point.
Jag ser politik i allting. Jag ser tragik i allting. Jag ser hur folk verkar skita i det och på det sättet ha mycket roligare än vad jag har.
Jag har fått för mig att det roliga för mig, och det som får mig att må bra är att ändra det tragiska till någonting bättre. Men jag tror att om jag ska palla det så måste jag försöka se det positiva med det tragiska. Se hur kul det kan vara å vara full. Njuta av hur smidigt det är med bil. Garva åt TV-programmen.
Givetvis komma ihåg baksidan av allting. Givetvis kämpa för att påverka det till det bättre. Men njuta av det i första hand.
Och så måste det nog bli med hela livet. Nuta av det i första hand. Men inte ignorera baksidorna. Och i en lagom stor portion kämpa för att göra det bättre.
Det kanske egentligen är det sistnämna här som retar mig. Och många andra. En lagom stor portion av att rädda livet på andra. En lagom stor portion av att kämpa mot våldtäckter, krig, The Shulmans, Blondingbella, AIDS och annat jobbigt. Att det skulle hamna under egen egoistisk livsnjutning på prioritetslistan verkar ju helt sjukt. Att folk ens reonerar så. Fy fan.
Skulle man tänka på alla världens problem, och identifiera sig med dem, och försöka känna sympati med alla världens svältande barn eller modebloggsläsare skulle man som människa gå under. Därför måste man prioritera vem man ska bry sig om. Detta resonemang har vi blivit matade med sen barnsben.
Jag kan formulera det ännu enklare: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Om det man gör är att betala skatt där en procent av stålarna går till bistånd och utöver det kanske pröjsar in 50 kronor till värdens barn galan så har jag ingen rätt att säga att det är för lite.
Men när jag ligger på min dödsbädd tror jag att mycket av det som är värt någonting, och det man lämnar efter sig är goda gärningar man gjort för andra. Framförallt främlingar.
Jag har liftat en hel del. Jag plockar ALLTID upp liftare. Om jag och liftaren inte ska åt samma håll så har det vid flera tillfällen hänt att jag skrivit om mitt schema och kör liftaren till sin slutdestination.
Jag har alltid litat på människan, jag tror hon är mycket godare än vad de flesta tror. Jag låser inte min dörr hemma, inte ens när jag går hemifrån, och jag låser inte ens bilen, inte ens om datorn ligger i. Så alla tjuvar och våldtäcktsmän: Googla lite på Fredrik Boltes så har ni ett säkert byte inom räckhåll.
Efter stripupplevelsen på ballkongen hade jag faktiskt en fantastiskt kul kväll i krogvimlet i Jönköping. Det har jag inte haft på riktigt RIKTIGT länge.
2008-04-07
Bokföring och avföring...
Einar (ekonom och svärfvar som föredrar huvudräkning): -".....90456:-"
Fredrik Boltes som föredrar räkning i Excel: ......90456:-
Einar ler finurligt.
Fredrik B: -"Det är inte lätt att vara ödmjuk när man alltid har rätt, du.."
Einar (med samma finurliga leende): -"Nej, men jag är ganska bra"
Kul? Nej! Men pröva att räkna matte i fyra timmar nonstop och se själv hur kul vilken ordvits som helst är...
:D
Fredrik Boltes som föredrar räkning i Excel: ......90456:-
Einar ler finurligt.
Fredrik B: -"Det är inte lätt att vara ödmjuk när man alltid har rätt, du.."
Einar (med samma finurliga leende): -"Nej, men jag är ganska bra"
Kul? Nej! Men pröva att räkna matte i fyra timmar nonstop och se själv hur kul vilken ordvits som helst är...
:D
2008-04-06
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
